mj-guiden / kontext / mj 602 modellrallandets restriktioner /

<<        2        >>

Avstånd

Järnvägar överbryggar stora avstånd och bangårdar täcker stora ytor. I modell blir allting mindre men ändå svårt att få plats med. 

Figur 1 visar järnvägens sträckning genom Umeå, från Umeå centralstation till Gimonäs industriområde, en sträcka på ca 5 km. Figur 2 och 3 visar bangårdarna i Umeå C och Gimonäs som de såg ut 1940 respektive 1933 (obs! bilderna är ej i samma skala).

Bangården i Gimonäs var 400 meter lång. I skala H0 motsvarar det 4,6 meter, vilket skulle kräva ett ganska rejält utrymme för en modelljärnväg, men överkomligt för den som bygger sin anläggning i till exempel ett garage eller en större klubblokal. 

Men Gimonäs är att betrakta som en mycket liten station. I figur 2 framgår att bangården i Umeå C var dubbelt så lång, och skulle i skala H0 kräva ett utrymme på 9,5 meter, något som ytterst få modellrallare har plats för hemmavid, och som är en utmaning även i en klubblokal.

Sen tillkommer sträckan mellan de två stationerna. 5 km blir i skala H0 hela 57 meter, något som möjligtvis går att modellera i en större klubblokal. Det enda realistiska alternativet torde dock vara en modulbana som sätts samman i en sporthall. 

En mindre skala skulle eventuellt ha större möjligheter att göra Umeå C - Gimonäs rättvisa. I skala Z (1:220) ryms det hela på totalt 28 meter. 

Men även om det går att hitta en skala och ett utrymme för att förverkliga Umeå C - Gimonäs i skalenlig modell kvarstår faktum att det är fråga om två relativt små stationer, och framför allt ett i järnvägssammanhang oerhört kort avstånd mellan stationerna. En järnvägssträcka på flera mil mellan två större stationer, med rangerbangårdar och industrispår, är i praktiken omöjlig att avbilda skalenligt.

Kompression

Därför är alla modelljärnvägar i praktiken komprimerade modeller av verkligheten. Spåren på bangårdarna är proportioneligt kortare än i verkligheten, och framför allt linjen modelleras bara till en bråkdel av sin naturliga längd.

Den som bygger efter förebild måste vara särskilt varsam så att karaktären hos järnvägen och den omgivande miljön bevaras trots att modellen utsatts för kompression.