3D-print och pyttipanna

I lördags samlades Umeå modelljärnvägsförening hemma hos Lennart för att lära sig 3D-printa – och äta pytt-i-panna!

Ett par av klubbens medlemmar ägnar sig regelbundet åt 3D-utskrivande, och Lennart är en av de flitigaste. För många av oss är detta emellertid en ny företeelse så vi tog gärna vara på möjligheten att lära mer. 

Lennart har tillgång till två 3D-skrivare — en trådskrivare och en resinskrivare — och vi fick en demonstration av båda. 

Ritningen

Oavsett skrivartyp måste man först ladda upp en ritning till skrivaren. Och vill man inte göra ritningen själv så finns det närmast oändligt många färdiga ritningar på nätet att välja bland. 

Trådskrivaren

Trådskrivarens utskriftsmaterial är trådar av plast, ett par millimeter tjocka, på rullar. Lennarts skrivare har plats för fyra rullar och kan därmed skriva ut detaljer i fyra olika färger samtidigt. Skrivaren smälter plasten genom ett fint munstycke och bygger upp detaljerna successivt i tunna lager. 
Utskriften tog lite drygt en timme.  

Resinskrivaren

Resin är en vätska som väl närmast kan klassas som ”icke hälsofrämjande”. Lennart har därför resinskrivaren ute i garaget för att slippa besvärande ångor i bostaden, och använder alltid skyddshandskar. Resinskrivaren använder UV-ljus som får vätskan att stelna successivt i tunna lager. Processen är inte lika synlig som i trådskrivaren då denna härdningsprocess till stor del sker med skrivarhuvudet nedsänkt i vätsketråget.

Även denna utskrift tog lite drygt en timme, men sen tillkommer extra tid för efterarbete. Först rengöring i vatten för att skölja bort överflödigt resin, ca 10 minuter. Sen måste det torka ordentligt och det kan ta så mycket som ett par timmar, innan ytterligare en omgång härdning med UV-ljus, ca 10 minuter. 

Samtliga detaljer som skrivs ut har samma färg. Vill man ha några detaljer med annan färg måste man starta en separat utskrift och byta till resinvätska med önskad kulör. 

Utvärderingen

Resinskrivare sägs ge jämnare ytor och vara bättre lämpade för små detaljer än trådskrivaren, men i mina ögon var kvalitén på trådutskriften tillräckligt god även för föremål i skala 1:87. 

Resonemangen om utskrift i en eller flera färger är kanske av underordnad betydelse. I slutänden vill man förmodligen ända måla sina alster — åtminstone om de ska pryda en modelljärnväg.

Den avgörande skillnaden ligger i handhavandet. Trådskrivaren är enklast att använda - man slipper slabba med vätskor, rengöra, och vänta i två timmar på att det ska torka - så om jag måste komma med en rekommendation skulle jag förorda trådskrivaren.

Pytt-i-pannan

Sedan åt vi tillsammans, och om jag måste komma med en rekommendation även här så kan jag verkligen förorda Lennarts pytt-i-panna med stekta ägg och rödbetor!

Traktorerna

Nästa gång vi träffades — på måndagskvällen i klubblokalen — hade Lennart med sig alla utskrivna delar, och snart kunde två färdigmonterade traktorer beskådas och jämföras, både på arbetsbänken och i sin ”naturliga miljö”:

PS.

I ärlighetens namn måste jag också berätta att det inte alltid går som tänkt. Första försöket med trådskrivaren spårade ur och blev bara ett plasttrassel. ”Ja, det händer ibland”, vidstod Lennart. Inte så ofta, men naturligtvis ska det ske när man har hela klubben på besök!