<< 2 >>

Dispositionen

Med disposition avses stommens övergripande form i relation till det omgivande utrymmet.

Förutsättningar

Inomhus
Alla resonemang i denna artikel utgår från att modelljärnvägen byggs inomhus, och därmed begränsas av rumsstorlek och byggnadens övriga förutsättningar. Till exempel så kallade trädgårdsbanor, som anläggs utomhus under helt andra villkor, avhandlas inte här.

Fysiska begränsningar
Det måste vara någorlunda praktiskt både att bygga och använda modelljärnvägen. MJ-guiden använder följande tumregler som kan anses vara ”bransch-standard” för modellrallare:

Det ska vara bekvämt att nå överallt. Ingen del av anläggningen bör befinna sig längre bort än 60 cm från dess framkant, definitivt aldrig mer än 90!
För anläggningar i flera nivåer bör nivåskillnaden vara minst 20-25 cm för bekväm åtkomst på undre nivån.
Om banan är kuperad bör rälsens maximala lutning vara 3%, dvs på 1 meters längd är höjdskillnaden 3 cm. Brantare än så och loken riskerar att börja slira i motlutet.
Det ska finnas plats att röra sig vid anläggningen. Fria ytor och gångar bör vara minst 60 cm breda.

Exemplen
Nedan följer ett antal exempel på dispositioner som vart och ett tar upp en viss aspekt eller löser ett specifikt designproblem. Spårplanerna är endast schematiska, och alla exemplen är ritade för skala H0. Det är upp till läsaren att i förekommande fall anpassa resonemangen till andra skalor.

Runt rummet

Om man tillämpar tumregeln om 60 cm djup på exemplet från föregående avsnitt blir resultatet så här:

Dispositionen utnyttjar mesta möjliga av det tillgängliga utrymmet. Den löstagbara sektionen är dock endast 20 cm djup för lättare hantering.

Punkt-till-punkt

En modelljärnväg måste inte nödvändigtvis utnyttja allt tillgängligt utrymme. Till exempel kan en punkt-till-punkt-bana byggas efter två av rummets väggar. Har också den fördelen att det inte blockerar rummets dörr.

Loop till loop

Med loopar får man möjlighet till rundkörning utan att bygga runt hela rummet:

I H0 och större skalor blir dock looparna så pass stora att de överstiger tumregeln om anläggningens djup för bekväm åtkomst. Rundade hörn på stommen underlättar i viss mån, men en öppning eller lucka inuti loopen som man når underifrån kan behövas för invändig åtkomst till anläggningens bakre delar. Alternativt kan loopen placeras på en "halvö" med åtkomst från alla sidor.

Halvö

Halvöar kan också utnyttjas för att erhålla längre körsträcka på en anläggning som i övrigt löper runt väggarna. I exemplet nedan är totala körsträckan 24 m, varav 8 m är på halvön:

Spiral

Halvöar kan utformas på många sätt för att maximera körsträckan på ett givet utrymme, tex i form av en "spiral" som i exemplet nedan. En dubbelsidig kuliss separerar halvöns sidor från varandra vilket förstärker upplevelsen av lång körsträcka.

"Udde"

I de två föregående exemplen används halvöar för att förlänga körsträckan. Det förutsätter halvöar av en viss storlek så att det finns plats för en loop. Men små halvöar - "uddar" - kan också vara användbara, till exempel för ett industriområde eller en hamn.

Växlingslayout

Med en mindre modelljärnväg som fokuserar enbart på växlingstrafik, så kallad växlingslayout, minskar behovet av utrymme och anläggningen kan få plats i till exempel ett av rummets hörn.

Flera nivåer

Tågmagasin, dvs bangårdar för uppställning av tågsätt i "världen utanför", kan döljas genom att placeras på en undre nivå. Då måste någon del av banan utgöra en backe som förbinder de båda nivåerna.

I exemplet ovan kan spåravsnittet som utgör rampen mellan övre och undre nivå vara besvärlig att komma åt. Den är dold och befinner sig långt från anläggningens framkant. Stommen bör därför konstrueras så att rampen kan nås från anläggningens undersida vid behov. Tågmagasinet måste vara åtkomligt genom anläggningens front via permanenta öppningar eller luckor.

Dubbeldäckare

För att ytterligare utnyttja tillgängligt utrymme kan man bygga anläggningen som en dubbeldäckare, dvs två (eller flera) nivåer där varje nivå utgör en komplett modelljärnväg. En sådan fullt modellerad nivå kallas för ett däck.

På en dubbeldäckare krävs att däcken separeraras i höjdled minst 40-50 cm för att undre däck ska synas ordentligt och upplevas som en modelljärnväg i sin egen rätt. Det kräver i sin tur en ramp av ansenlig längd för att åstadkomma den erforderliga höjdskillnaden. Ofta används en så kallad helix för detta ändamål, dvs en spårspiral som med tillräckligt många varv kan ge en avsevärd höjdskillnad på en begränsad yta.

TODO FOTO Helix hos Urban

Basement empires

Exemplen ovan illustrerar enskilda aspekter och designlösningar. I praktiken kombineras flera av dessa. Det gäller inte minst så kallade basement empires ("källarimperier"), dvs anläggningar som fyller en källare eller en större klubblokal.

Nedan visas en del av en sådan klubbanläggning hos Umeå modelljärnvägsförening, disponerad med gångar och öppningar för att nyttja utrymmet maximalt och samtidigt ha åtkomst över hela anläggningen.

< 1. Spånskivan | 3. Skalan >