mj-guiden / teknik / mj 203 passbitar /
Justera horisontalt
Tillig H0 Elite
Rälsfabrikatet Tillig H0 Elite har en spårgeometri som vid en första anblick är nästan densamma som Rocoline H0, men en närmare betraktelse visar på väsentliga skillnader, vilka kan relateras till hur man hanterar glapp och passbitar.
Som brukligt definieras standardlängden L av en växel, det finns en rak räls av samma längd, och två motlagda växlar definierar spåravståndet S. Ett exempel på räls, alla med längd L, i ett rutsystem baserat på L och S, visas i figur 7.
Notera att det endast är den horisontala rälsen längst ner i figur 7 som ansluter till rutsystemet. Alla andra rälsbitar uppvisar glapp i relation till de punkter där rutornas begränsningslinjer skär varandra.
Men detta är avsiktligt och en konsekvens av att rakspåret i växeln är såpass långt att när växeln läggs på diagonalen bibehålls spåravståndet S. I det avseendet behövs inga passbitar. Se figur 8.
Växlar kan alltså "staplas" på varandra utan passbitar, oavsett om de ligger horisontalt eller diagonalt, och det kommer alltid att vara spåravståndet S mellan parallella spår.
Passbitarnas uppgift blir att justera de glapp som uppstår i horisontal längsled. Ett exempel visas i figur 9 där passbitarna arrangerats så att mittensektionen förkortats 16 mm.
Anmärkning: I figur 9 varierar längden i rutsystemet, L respektive L-16. Detta ska inte tolkas som ett fel eller ett problem. Längden L är ju på inget sätt "helig". De horisontala spåren kan ha vilken längd som helst. Men (som påpekades i artikelns inledning) om parallella spår med avstånd S ska övergå i parallella kurvor med sektionsräls, så måste de horisontala spårens ändar vara justerade jämnt i längsled, annars blir kurvorna förskjutna och håller inte spåravståndet S.
Sammanfattning
Ovanstående var ett exempel på de glapp som kan uppstå med Tillig H0 Elite. Det finns totalt fem raka rälsbitar av olika längd – 50, 53, 57, 64, 114 mm – som kan användas för att hantera de glapp som kan uppstå med Tillig H0 Elites samtliga växlar och korsningsväxlar i olika situationer. Alla bitarna har det gemensamt att de justerar den horisontala rälsen i längsled. Se exempel i figur 10.
Många gånger kan det dock vara mer praktiskt att istället kapa en flexräls till rätt längd, till exempel längden 2L-16 i figur 9, och slippa använda en massa passbitar – för att inte tala om exemplet i figur 11!
Slutsats
Tillig H0 Elite har en spårgeometri med ambitionen att växlarna, oavsett om de läggs horisontalt eller diagonalt, alltid skall matcha spåravståndet S. Passbitar och/eller flexräls måste användas för att justera de horisontala spåren i längsled.