mj-guiden / teknik / mj 203 passbitar /
MJ-guiden rekommenderar
Passbitar
Sammanfattning
Glapp uppstår när en växel läggs på diagonalen. Passbitar används för att eliminera dessa glapp. Passbitar finns av olika slag. Exemplen med Rocoline H0 respektive Tillig H0 Elite visar på två olika principer för passbitar – förlänga diagonalen respektive justera de horisontala spårens längd. Endera av dessa två principer torde vara giltig för övriga rälsfabrikat, även om det kan skilja i detaljerna.
Hur ska man veta?
Oavsett vilket rälsfabrikat man väljer gäller det att ha koll på passbitarna. Det är ofta svårt att få tag på information om dessa och hur de ska användas. Behovet av passbitar uppstår när en växel läggs på diagonalen och rälsen måste justeras i förhållande till standardlängden L och/eller spåravståndet S. Om man förstår hur behovet av passbitarna uppstår ökar chansen att man kan räkna ut hur de ska användas.
En första rekommendation är därför att skaffa ett spårplaneringsprogram och lägga spårpussel med växlarna och passbitarna, likt illustrationerna i denna artikel (som är ritade med AnyRail). Då ser man var glappen uppstår och vilka passbitar som behövs.
Vad ska man välja?
Finns det då något rälsfabrikat som är bättre – eller sämre – än andra vad gäller passbitar? Svaret beror på ens förhållande till sektionsräls respektive flexräls.
Det egentliga syftet med flexräls är att man ska kunna forma sin spårplan med större frihet än vad som är möjligt med bara sektionsräls - alternativa kurvradier, långa svepande kurvor genom landskapet, stickspår av valfri längd, till exempel. Sen kan den även användas till passbitar för att justera glapp i spårgeometrin. Olika spårfabrikat använder sig av denna möjlighet i olika utsträckning.
En del rälsfabrikat, tex Rocoline H0, vänder sig till den som i första hand vill bygga med sektionsräls. Bara man använder passbitarna korrekt kommer spårplanen att sitta ihop likt bitarna i ett pussel. Flexräls finns att tillgå, men betraktas som ett tillval för den som så önskar.
Andra rälsfabrikat, tex Tillig H0 Elite, vänder sig till den som i första hand vill bygga med flexräls. Huvudsaken att växlarna alltid upprätthåller spåravståndet S, flexräls löser resten. Sektionsräls inklusive passbitar finns att tillgå för att underlätta i vissa situationer, men flexräls lär alltid behövas på ett eller annat sätt.
Sen finns en kategori av rälsfabrikat, tex Peco Streamline, som vänder sig till den som bara bygger med flexräls – i utbudet finns nämligen ingen sektionsräls, således ej heller några passbitar. All justering måste ske med bitar av flexräls.
Slutligen finns rälsfabrikat helt utan flexräls, framför allt räls med banvall, till exempel Märklin M, som vänder sig till dem som enbart vill bygga med sektionsräls. Alla glapp måste justeras med tillgängliga passbitar.
Vilken av dessa kategorier man tillhör är svårt att veta i förväg. Min rekommendation är därför att redan från början bygga med ett rälsfabrikat som har både sektionsräls och flexräls. Då har man möjligheten att gå från det ena till det andra utan att byta rälsfabrikat*.
Fortsatt läsning
CODE 83 blogg
Sociala medier
Svensk MJ-forum har en avdelning för spårmateriel, där det är lämpligt att diskutera passbitar.
*) Det går i och för sig att blanda räls från olika tillverkare – och många modellrallare gör det - så länge rälsprofilerna passar ihop utan att det blir ojämnheter i skarvarna som kan orsaka urspårning.